Pappa

Jag tänker mycket på det här med familj. Vad det betyder för mig.

Min pappa har odlat sin rättshaveristsida allt mer de senaste åren, sen han slutade dricka. Så har han bit för bit blivit allt svårare att ha och göra med, även för mig. Och till slut blev det omöjligt, så gjorde han sig omöjlig, också hos hyresvärd, arbetskraftsbyrå och socialbyrå.

Pappa skriver brev till oss. Han skriver att han har ett ställe i skogen. Och att i juni ska han och hans kvinna köpa en skåpbil och åka på en ettårig roadtrip. Till Sibirien och till Tbilisi ska dom åka. Via oss i Malmö och via södra Frankrike.

Jag vill inte skriva tillbaka till en poste restante-adress. Jag vill kunna lyfta luren och ringa som en vanlig människa. Inte bara höra via nån som träffat nån som berättat att han kommit förbi och att han mått bra. Jag saknar honom mycket just nu.

Om nån annans pappa hade jag kanske fört journal: Bostadslös, medelålders man. För ambulerande tillvaro. Bakgrund i alkoholmissbruk. Psykisk status oklar. Önskar ej insatser. Beslut dd att ej inleda utredning jml...