Jag tog mina tankar om heltid/deltidsarbete med i en diskussion på Skriet-bloggen. Det var mycket bra, många kloka saker sades. Jag inser att jag måste försöka släppa lite på mina principer. Det är bra med principer och jag tror inte ens på det fria valet - men jag kan inte heller leva mitt liv, mitt ENDA liv, efter idén om det kategoriska imperativet. Det är ett väldigt högt krav att ställa på sig.
Jag vill jobba 90% och vara ledig med A en dag varannan vecka. M vill troligen inte det. Vi kommer att fortsätta dela på all vardagsarbete, alla hämtningar, lämningar, vab, städ, matlagning, inhandling.
Jag ska ta upp det med chefen vid förlängningen av mitt vik. Efersom jag inte är fast anställd har jag ingen lagstadgad rätt till det, men jag tror inte det ska vara något problem faktiskt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hej!
Lämnade en kommentar på skriet bloggen som anonym. Vill eg. bara säga att jag känner igen mig i precis allt det du skriver. Och jag har valt deltid. Mår bättre, njuter av idag eftersom jag vet att jag på måndag kommer att vara hemma. Jag och barnen brukar inte göra någonting då, alltså inget inplanerat. Vi målar, jag dricker kaffe, kanske går vi ut, vi dricker saft och äter glass (på en vanlig måndag - ve och fasa!), tittar på DVD. Helt enkelt bara är. Och det är skönt att inte behöva tokcykla någonstans. Och på tisdagen börjar veckan igen, något kortare för mig och barnen - vilket jag också bara upplever positivt. Lycka till med ditt val!
Ah, det var du! Kom på det sedan när jag skrivit min kommentar.
Det låter som om ni har hittat en bra lösning. Risken att hamna i för stort ansvar lär vara större om man går ner i tid spritt över veckan.
Skicka en kommentar