A:s nya förskola är fantastisk. Alldeles underbart fantastisk. Det är svårt att beskriva vilken otroligt rolig, kreativ, tillåtande, empatisk och stimulerande miljö och stämning det råder. Och kontrasten till det gamla stället är enorm.
A har gått där snart tre veckor. Hon har varit lite ledsen en enda gång vid lämning och då skötte den fantastiska pedagogen det galant, efter några minuter satt A i hennes famn och vinkade glatt hejdå till mig. A springer in där så fort hon kan om morgnarna och ropar i farten hejdå puss å kram mamma. Inte en enda gång under tio månader på det gamla stället sprang hon in där, inte en enda gång var hon riktigt glad vid lämningarna även om det inte alltid var vilda protester heller. Hon fogade sig i att lämnas och hon fogade sig i att vara där. Men det här stället älskar hon!
Personalen berättade häromdagen att A hade skrattat oavbrutet under hela samlingen och att de inte riktigt visste varför, för de gjorde ju inget speciellt. Jag sa som det är, att det är bara för att hon tycker att det är så roligt att vara där med er. Och A berättade sen om gurkorna som dansade mazurka på samlingen och om kompisarna som alla e snälla mot mig mamma och om att dom åt mellanmål PÅ GÅRDEN. Och om man inte vet vilket dystert dagis hon gått på innan så låter det här väl inte så hejdundrande, men för A är det stort och för oss är det en sån lättnad. Jag börjar nästan gråta varje gång jag hämtar henne och hon rusar runt och visar mig alla olika rum, allt som hon fått göra i ateljén och byggrummet och allt vad det är. Och då är det bara inget speciellt enligt personalen, för den pedagogiska verksamheten kommer igång först om ett tag. På de här veckorna har A helt seriöst fått göra och uppleva mer än hon fick på tio månader på det gamla stället, där de sällan orkade gå ut och där den pedagogiska verksamheten bestod i att var fjortonde dag låsa upp målarrummet och låta alla barn måla samma målning med samma färg.
Kom bara höst och vintermörker och gråtrötta vardagskvällar, jag kommer ALDRIG mer att ha dåligt samvete för att det blir långa dagisdagar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Åh hjälp vilket hemskt ställe det låter som det gamla var! Man vill bara gråta åt låsta målarrum och instängdhet.
Vi är nog också bortskämda med ett "inget speciellt" ställe, med lek på gården varje dag bara det inte är snöstorm eller spöregn (vi lämnar i princip aldrig inomhus, hämtning inne sker bara de mörkaste månaderna på året) och pedagogik och kreativitet i det minsta lilla.
Så trivs både personal och barn också.
Skicka en kommentar