Mamma och jag

Min mamma har varit här i fyra dagar. Därav bloggtystnaden.

Det har varit ganska svårt den här gången, att ha henne här. Min mamma lever av svagheter, ohälsa, dysfunktioner, allting som man kan gegga och kleta med. Jag håller emot. Vägrar ge henne nåt as att gama över.

Hon vill veta allt, men är i själva verket totalt ointresserad av mig och mitt liv. Hon tittar forskande på mig och säger du verkar stressad. Jag svarar att ja visst fan är jag stressad och förklarar hur min situation på skolan är, hur jag avskyr att gå där men måste härda ut, att jag inte hittar någon inspiration eller motivation. Men nej, det är FEL SVAR. Det hör jag på hmmandena och det ser jag på vacklande blicken. Mamma är inte intresserad av sådana orsaker som ligger UTANFÖR. Hon vill ha nånting inifrån mig, nånting att älta, något riktigt saftigt som hon kan härleda från min barndom, som hon kan relatera till sig själv, som hon kan ge mig en jävla självhjälpsbok i. Och om problemet verkligen ligger utanför, så är det okej, för lösningen ligger alltid innanför ändå! Kvittar vad vi talar om. Det är vi som måste ändra vårt sätt att tänka, för tankens kraft är ju så oerhörd. Skit i att försöka verkligheten vi lever i, förändra bara din egen inställning!

Jag tycker att det är otroligt sorgligt hur medelålders kvinnor exploateras av självhjälpsmarknaden. Dom luras att lägga ännu mer skuld på sig själva och ännu mer pengar på qi gong-kurser, alternativterapi och bockhornsklöverté. I stället för att lägga sin energi på att förändra eller ens se strukturerna i samhället som har gjort dem sjuka och trötta i förtid, anledningarna till att de blir förbisedda på sina arbetsplatser och varför de får sämre vård för just sina trötthetssyndrom, utbrändheter, sköldkörteldysfunktioner o.s.v.

Men A var glad för att mormor var här. Och dom har det fint ihop. Vi får inte alls så mycket förtäckt kritik och pikar om homeopati som jag befarade innan A föddes. Alltid någonting. Nu är jag mest ledsen, för att hon har åkt och för att det är så svårt och för att jag vet att nästa gång vi ses blir det sådär plågsamt igen. Men det brukar vara lite lättare när vi möts på hennes hemmaplan. Hoppas det.