När jag och A gick hem från dagis igår kom det en rätt så pundig typ och bad mig om pengar. Jag gav honom några kronor. A tittade chockad på mig: Mamma gav pengar åt nån!
Ikväll kom hon plötsligt ihåg det igen och rabblade händelsen på sitt eget vis, storögd och vilt gestikulerande. Så jag tänkte att tja, nu är väl ett bra tillfälle att implementera lite sunda värderingar i ungen. Jo förstår du älskling, vissa har inga pengar men andra har mycket pengar. Och jag tycker att alla borde ha lite pengar. Så om man har pengar kan man ge lite till dom som inte har.
Det var kanske inte så genomtänkt. Jäklar vad hon gick igång. Först höll hon inte alls med: Nej, kan man inte jöja! Inte ge pengar åt nån! Sen blev hon lite ledsen och orolig: Mamma ha inga pengar! Sen lite mer filosofisk: Nån ha lite pengar, nån ha osså lite pengar. Sen blev det allt mer pragmatiskt: Mamma ha lite pengar, nån ha mycke pengar. Och då bara suckade jag och sa, ja älskling, så är det faktiskt och nu ska du sova.
Undrar om hon blev mycket klokare och mer empatisk nu. Eller mer troligt, hur mycket hennes pengafixering ökade.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar