Konsumtionskalas

Lilla A har full koll på det här med att fylla år och få presenter och käka glass. I flera veckor har hon pratat om att hon ska ha kalas när hon fyller två: Berätta mitt kalas! Å paket, å tårta, å glass, å ballonger, å kompisar, å paket, å fammo å faffa å apan å nallen. Å sjunga gratulerar å ja leva. Å få paket, med russin å sånt å en bil åsså. Å tårta, jag blåser ljusen. Paket!

Det är fint att hon ser fram emot sitt kalas så mycket. Många kompisar har fyllt år på sistone och hon har väl upptäckt att det är väldigt skojigt med kalas helt enkelt. Och visst får man paket när man fyller år. Det är väl inte mer med det.

Men ändå... Hennes standardreplik så fort vi säger att nånting är slut/inte finns/hon inte kan få ditt eller datt är den här: Köpa ny! Gå till affären köpa ny! Ha pengar mamma! Köpa, köpa. Nu!

Vi som ändå anser oss vara ganska pk konsumenter, mycket loppisar och eko och sådär. Ingen av oss har nån prylfixering, vi har aktat oss för att överösa henne med saker och vi håller oss helt klart för goda för att spendera helgerna på köpcentren bland alla Cewin och Thindrah. Men se där får vi för vårt medelklassiga konsumtionsförakt! En paketgalen tvååring med köpfixering.