Ja, 2009 har ju pågått ett tag nu. Men eftersom jag stöpte nyårslyckor när jag borde ha avgett löften så passar jag på nu. 2009 ska bli året då jag kom över det 15 år långa skolgymnastiktraumat och började jogga frivilligt. Och nu har jag faktiskt joggat tre och en halv gång, så jag vågar säga till folk att jag har börjat jogga utan att blir röd i ansiktet för att det känns som en sån uppenbar lögn.
Note to self – det kan vara en bra idé att uppdatera Ipoden innan man ger sig ut i Pildammarna. Sufjan Stevens, M Ward, Little wings… Nja, eller visst om syftet var att sätta sig ner i en blöt lövhög och brista i gråt så.
Ändå var det skönt. Inte bara för att jag kände mig duktig och det vägde upp min försummelse av det där papret jag borde jobba på. Utan också för att det var skönt i parken, det hade regnat och luften var grå men mjuk. Och för att det kändes bra att använda kroppen i motsats till att bara gå omkring och snubbla hela dagarna för att jag är så uppe i mitt huvud.
1 kommentar:
Vad duktig du är! Själv har jag promenerat en gång. Det är ungefär så långt jag kommer sträcka mig.
Skicka en kommentar