måndag 23 februari 2009

Mina irrationella rädslor, del I

Jag är rädd för många saker. Men (förutom att någon av oss skall bli allvarligt sjuk/dö) har jag nog två riktigt stora skräcker som lamslår mig totalt när jag tänker på dem. (Kan man säga skräck i pluralis? Rädslor känns lite för lamt.)

1) Att hamna i en bil under vatten.

Det är min största mardröm och det har det varit i hela mitt liv. Och så i höstas blev det ännu mer verkligt, då detta hände: Min syster körde bil över en klaffbro när hon var i vecka 38. Och då gick klaffbron upp! Det var ett mirakel att hon klarade sig. Hon tog sig ur bilen och klättrade ner för bron. Hunden var kvar i bilen när den rasade ner, men klarade sig också helt oskadd. Så här såg det ut minuten innan bilen rasade ner på vägen.


Bilden togs av en fiskare på plats som hjälpte min syster. Han sålde sina bilder till kvällstidningarna. Bron är sju meter lång. Behöver jag säga att bilen blev skrot.

Tänk om det hade hänt två veckor senare. Tänk om lilla K hade suttit i ett babyskydd bredvid, eller där bak i bilen, i stället för att ligga tryggt i magen. Jag vet, det hände inte mig och det borde inte alls handla om mig. Men det gör mig så skräckslagen att jag knappt kan skriva ner det. I mina mer vidskepliga stunder är jag övertygad om att det är så här jag kommer att dö nån dag.

2 kommentarer:

Line sa...

Shit, får man fråga varför bron gick upp? Någon full brogubbe eller var det tekniken som inte fungerade som den skulle?

Kirsten sa...

Ingen brogubbe, det är en automatisk bro, dock utan den sensor som borde finnas för att känna av om det är en bil på bron när den börjar gå upp. Det är lite oklart ännu exakt vad som gick fel, vägverket håller på med en undersökning. Men hon körde mot rött enligt vittnen. Bommen hade inte gått ner - men när hon upptäckte att bron började gå upp hade bommen gått ner bakom henne. Alltså måste det ha varit för kort tid mellan rödljus-bom-brolyft. Man tycker ju att det borde vara omöjligt. Jätteläskigt!