Imorse när jag öppnade inboxen låg där ett mail från ett gammalt ex. Oh my god vad jag var kär i honom för tio år sedan. Jag var nitton och han var tjugoett. Vi blev ihop och han krossade mitt hjärta och vi blev ihop och gjorde slut igen och flyttade kors och tvärs och blev ihop per telefon och reste till varandra och upptäckte att vi överhuvudtaget inte stod ut med varandra längre. Miljonte och sista gången vi gjorde slut var på en Greyhoundbuss nånstans i amerikanska södern. Då hade vi suttit på bussjäveln trettiosex timmar i ett sträck för att vi inte kunde enas om var vi ville stiga av.
Sedan dess mailar vi varandra vartannat år kanske. Uppdaterar lite. Han har gift sig och skilt sig och gift sig igen. Nu berättade han att han flyttat till en stad som påminde honom om mig. Och att han har blivit pappa. I mitt svar grattade jag honom helt hurtigt till faderskapet och uppmanade honom att förvalta det väl.
Jag har aldrig förstått hur man helt kan säga upp kontakten med någon man har känt väl. Det kanske i och för sig bara beror på min tvångsmässiga läggning. Jag har ex jag aldrig skulle vilja möta på en mörk gata. Men om de skulle maila mig så skulle jag säkert ändå inte kunna låta bli att svara.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar