Välkommen till vårdcentralen

Så här kul är det att försöka få en läkartid på vår vårdcentral.

Kl. 13.45: Jag ringer VC. Är nummer fyra i kön, knappar in mitt nummer för att bli uppringd.
Kl. 14.45: Börjar misstänka att de har glömt bort mig. Ringer upp igen. Är nu nummer sju i kön.
Kl.15.00: Är nummer ett i kön redan. Jippi!
Kl. 15.20: Är fortfarande nummer ett i kön. Inte så jippi.
Kl. 15.30: Får tala med Sur sjuksköterska. Frågar henne vad hon har gjort i 30 minuter medan jag varit nummer ett i kön. Hon säger att det är hårt tryck på primärvården just nu. När jag förklarat mitt ärende håller Sura sjuksköterskan med mig om att A borde få träffa en läkare, men berättar att tiderna är slut för dagen.
Jag: Ja, men så akut är det ju inte, vi kan vänta några dagar.
Sura sjuksköterskan: Morgondagens akuttider släpps i morgon klockan åtta, du får ringa igen då.
Jag: Men det är inte en akuttid jag vill ha, jag vill boka en vanlig läkartid bara.
SS: De vanliga läkartiderna har två veckors väntetid.
Jag: Vilken typ av läkarbesök kan man vänta med i två veckor?
SS: Ja, det är ju mest återbesök förstås.
Jag: Går vårdcentralen bara runt på akuttider? Det verkar inte vettigt alls.
SS: Du ska ringa i morgon klockan åtta.
Jag: Får jag en läkartid i morgon då?
SS: Det beror på hur vi bedömer ärendet just då.
Jag: *censur*

Minuten efter att jag slängt på luren ringer telefonen. Hej, det är Sura sjuksköterskan från VC, du ville bli uppringd? Ja tack, jag ville bli uppringd för två timmar sedan när jag fortfarande hade hoppet, humorn och artigheten i behåll!

Men Sura sjuksköterskans kollega Cyniska sjuksystern är värre. När min kompis efter en veckas influensa hade 40 c feber vägrade Cyniska sjuksystern ge henne en läkartid. I stället rekommenderade hon min kompis att gå till Jourläkarcentralen på kvällen tillsammans med sina för tillfället friska två barn, båda under två år. För man brukar faktiskt alltid bli snabbare insläppt om man har gråtande barn med sig.