Våren, jag och mina pinsamma fördomar

Jag sprang runt Pildammarna i morse. Soligt, härligt, våren är här. Gissar dock att det hade känts betydligt bättre om jag inte hade råkat röka nästan ett helt paket cigg med Malin igår kväll.

I går blev jag också pinsamt varse ett par riktigt sunkiga fördomar som jag tydligen bär på. Fikade med några föräldrar från A:s nuvarande dagis och planerade föräldraråd. Jag frågade en rastafari-pappa vad han jobbade med och blev överrumplad när han svarade, med lätt jamaicabrytning, att han forskar i fysik. Öh, vad trodde jag egentligen?

Nästa ögonöppnare var när en annan förälder föreslog att vi skulle försöka värva mamman till ett barn som nyligen börjat på avdelningen, för att hon verkade så engagerad. Jag hmmade lite och kom omedelbart på mig själv med att på allvar tänka nja alltså, den mamman jobbar i kassan på ica, hon orkar nog inte bry sig. Hallå?!

Herregud. Jag borde inte få gå lös bland folk med mina feta förutfattade meningar från artonhundrafrösihjäl. Ska jag bli socialarbetare dessutom? Heja!

Det kan nog göra mig rätt gott att börja frottera mig i lite mer pk miljöer på föräldrakooperativet. Jag skyller allt på Socialhögskolan och familjeliv.se.