Julkänsla nu

Nu har jag gjort det. Klarat av hösten!

Skolarbetet är avklarat och inlämnat, bara nåt litet seminarium kvar att visa sig på i januari. Jobbmässigt är läget under kontroll. Jag börjar på heltid första januari och behöver inte byta tjänst utan utökar bara min nuvarande. Löneförhandlade dessutom hyfsat framgångsrikt. Julfesten på förskolan gick hur bra som helst. Alla förskolans personalmöten, rekryteringar, schemadiskussioner und so weiter är avklarade för året. Ja, baske mig om jag inte har fått ihop alla mina åtaganden på ett sätt som jag är nöjd med och det utan att kompromissa (för mycket) med mitt eget välmående.

Och vi lever! Vi mår bra! Har inte varit sjuka på två månader! Inte en vabbdag sedan oktober! Alla är glada men trötta. Hur blev det så här, att allt bara gick i lås? Fattar inte. Förr i världen skulle mina katastroftankar ha kickat in direkt. Det-här-är-alldeles-för-bra-för-att-vara-sant-så-imorgon-kraschar-garanterat-flyget-mantrat. Men nu känner jag mig märkligt lugn och nöjd och rentav lite jul-sugen.

Är det så här det är att bli så kallat äldre och klokare? Bara att tacka och ta emot i så fall. Jag skulle lätt kunna vänja mig vid att ha det så här. I morgon börjar mitt livs första betalda semester!

Julkänslan?

Den lyser fortfarande med sin frånvaro här i Kirstens vrå. De närmaste veckorna bjuder på julfest på dagis, julfest på jobbet och julfest med svärföräldrarna och sen når firandet sin kulmen med jouluaatto hos min familj i Finland. Och däremellan klämmer vi in julpyssel och lucia på dagis. (Och ja, självklart har jag i något svagt ögonblick anmält mig som julfestansvarig på dagis.)

På plussidan - vi skippar julklapparna till de vuxna i år. Ett efterlängtat beslut. I stället lottar vi ut en person vardera att köpa en klapp åt. Mycket bättre för både miljön och den allmänna ångestnivån än att hetsa runt efter tio små struntpresenter.

På minussidan - de jävla julkalendrarna. Farmor gav en chokladkalender åt A, ergo dagliga duster. Lägg sen till TVÅ papperskalender (varför får man både SR:s och SVT:s kalender i samma paket?) och en pepparkakskalender på dagis. För att inte nämna de chokladkalendrar jag och M fick av farmor och som vi låtsas ha tappat bort, eftersom A är så hjälpsam och erbjuder sig att öppna åt oss, typ tio gånger om dagen.

Var kom det här maxade multumfirandet ifrån? Jag vill ha EN kalender, EN julfest, EN julklapp. Tack snälla tomten.

A ska i alla fall få den här sköna snickarbänken. Ett substitut för den högt älskade riktiga verkstaden som finns hos farfar, det bästa vi lägenhetsmänniskor med tummen mitt i handen kan erbjuda på hemmaplan. Finns här.



PS. Om jag får en spikmatta så blir jag förbannad. DS