Lättnad

Besöket är över, de resande har dragit vidare, det hela blev otippat odramatiskt. Viktigast av allt - de intresserade sig helt uppriktigt för A. Hämtade från dagis, lyssnade, såg, lekte. Jag såg att de svalde många kommentarer på det området som hade kunnat få mig att tända på alla cylindrar. (Plastleksaker! Godis! Onaturliga material på kläderna! För mycket färger! Fel sorts böcker! TV!) Det gjorde mig glad och gjorde det lättare att låta vissa andra små kommentarer glida förbi. De får gärna visa A en hel värld av höstlövskronor, kastanjedjur, små båtar av tovad ull och andra enligt dem mer lämpliga leksaker, bara de kan respektera att vi inte lever i enlighet med de hemvävda idealen. Det är så jag vill ha det. Blandat.

Så länge världarna inte kolliderar, som George skulle sagt.

Sen att jag inombords är beredd på krig vilket ögonblick som helst och har formulerat långa svador med försvarstal och anklagelser om vartannat, ja, det är om inte annat så ganska utmattande. Men det är mitt problem. Nu andas jag ut.

Pussla mig hit och pussla mig dit

Jag gillar inte alls livspussel-begreppet. Men va fan. Det är just precis vad jag håller på med nu. Fix och trix och halvdagsvabb med hjälp av söta vännen som tar den där halvtimmen i skarven mellan att jag måste till tåget och M hinner hem.

A är sjuk. Igen, eller fortfarande. Varken hackat eller malet. För sjuk för förskolan men för pigg för att man ska kunna få nåt gjort här hemma. En sån där förskoleflunsa som inte bryter ut riktigt men inte heller går över på lång, lång tid. M måste åka på jobbresa så jag kommer vara tvungen att ta all vab resten av veckan. Jag har en essä som måste skrivas klart imorgon. Det blir nog inte så mycket med det. Onsdag och torsdag är fulla med klientmöten. Bara att avboka. Och på fredag ska jag och M åka till Warszawa över helgen. Ensamma. Första ensamresan post-kid. Bara att... Nä, just det.

Lilla gullunge, bli frisk. Jag skiter i essän, jag skiter i jobbet, men jag klarar inte att åka på semester och lämna en febervarm och lessen och gråtig liten A hos farmor och farfar. Nä, det går bara inte. Och om vi måste ställa in resan så blir vi fattiga och olyckliga. Så snälla snälla snälla. Jag lovar att vabba hela veckan och skriva hela nätterna utan att säga ett pip ens på klagomuren Facebook. Men låt mig få den här helgen.