Jag tog mina tankar om heltid/deltidsarbete med i en diskussion på Skriet-bloggen. Det var mycket bra, många kloka saker sades. Jag inser att jag måste försöka släppa lite på mina principer. Det är bra med principer och jag tror inte ens på det fria valet - men jag kan inte heller leva mitt liv, mitt ENDA liv, efter idén om det kategoriska imperativet. Det är ett väldigt högt krav att ställa på sig.
Jag vill jobba 90% och vara ledig med A en dag varannan vecka. M vill troligen inte det. Vi kommer att fortsätta dela på all vardagsarbete, alla hämtningar, lämningar, vab, städ, matlagning, inhandling.
Jag ska ta upp det med chefen vid förlängningen av mitt vik. Efersom jag inte är fast anställd har jag ingen lagstadgad rätt till det, men jag tror inte det ska vara något problem faktiskt.
torsdag 25 februari 2010
onsdag 3 februari 2010
Upptäckter
Jag älskaratt vara föräldraresurs på kooperativet. Första dagen idag och jag är grymt imponerad av pedagogerna och barnen och av min gullunge, som är så stor och har en helt egen värld. Jag led av stor förväntansångest när jag tänkte på att jag och A bokstavligt talat ska umgås 24/7 dessa dagar, medan M är på jobbresa. Fy på mig. Eller hurra för mig, jag går in med låga förhoppningar och går ut med flaggan i topp och humöret i dur, en dag i harmoni med ungar i snömodd och slask, who knew?
Jag älskar känslan som börjar vakna i mig, lusten att LÄSA igen, åh, skönlitteratur och fakta och biografier och tidskrifter, ge mig! Sen examen 14/1 har jag läst två romaner, TVÅ, det är fan rekord sen jag fick barn/började hetsplugga/hetsjobba, sen gud vet när egentligen. I en klass för sig av Curtis Sittenfield och Snabba cash av Jens Lapidus var det. Jag minns nu att jag, alltså den personen jag egentligen är nånstans långt inuti, älskar att läsa. Spelar nästan ingen roll vad det är. Jag är totalt svältfödd. Nu hugger jag in på Frisk, fräsch och spontan av Mons Kallentoft. Jag känner mig som när jag var åtta och kom hem med en ny kasse böcker från biblioteket och gömde mig i källaren mellan tvättmaksinen och torktumlaren och STRÄCKLÄSTE i den kalla råa luften med unken lukt från potatiskällaren, jag läste tills hela högen var klar och sen sprang jag ut i sommarvärmen med knottriga ben och var alldeles yr. Okej, sträckläsning är det inte direkt tal om nu. Men det är nog det närmaste jag kommer.
Jag älskar känslan som börjar vakna i mig, lusten att LÄSA igen, åh, skönlitteratur och fakta och biografier och tidskrifter, ge mig! Sen examen 14/1 har jag läst två romaner, TVÅ, det är fan rekord sen jag fick barn/började hetsplugga/hetsjobba, sen gud vet när egentligen. I en klass för sig av Curtis Sittenfield och Snabba cash av Jens Lapidus var det. Jag minns nu att jag, alltså den personen jag egentligen är nånstans långt inuti, älskar att läsa. Spelar nästan ingen roll vad det är. Jag är totalt svältfödd. Nu hugger jag in på Frisk, fräsch och spontan av Mons Kallentoft. Jag känner mig som när jag var åtta och kom hem med en ny kasse böcker från biblioteket och gömde mig i källaren mellan tvättmaksinen och torktumlaren och STRÄCKLÄSTE i den kalla råa luften med unken lukt från potatiskällaren, jag läste tills hela högen var klar och sen sprang jag ut i sommarvärmen med knottriga ben och var alldeles yr. Okej, sträckläsning är det inte direkt tal om nu. Men det är nog det närmaste jag kommer.
tisdag 2 februari 2010
Hets och panik
En kollega utryckte idag att det kan kännas som om man hoppat på ett ekipage som envetet kör vidare mot ett allt konstigare håll medan ens personlighet ligger i en buske och ropar hjääälp, jag har ramlat av! Ja, så är det.
Jag känner väl av stressen. Lider av en eftersläpande trötthet sedan hösten. Längtar efter något, vad som helst. En solskenshistoria. En liten semester. En lång sovmorgon. En helg för mig själv. Ett välbetalt deltidsarbete! Undrar om det finns nåt socialt arbete utan direktkontakt med människor som far illa? Idag cyklade jag förbi ett café på morgonen och tittade avundsjukt på killen som satte ut en skylt med texten förtjusande frukostbuffé varje vardag 8-11. Tänk att servera rykande hett kaffe, baka bröd och ge människor en förtjusande frukostbuffé istället!
"Att lindra vår ångest, förvandla den till tvivel, är en strategi inspirerad av fegheten, denna skepticism för allmänt bruk. " E.M Cioran
Det får inte vara så, att jag inte pallar. Inte tycker det är roligt i längden. Att jag håller ifrån, att jag dagligen tänker på att jag måste skaffa hemligt nummer. Nej, jag ska komma igen i vår med sol och nya krafter och ett engagemang på en mer lagom nivå.
Jag känner väl av stressen. Lider av en eftersläpande trötthet sedan hösten. Längtar efter något, vad som helst. En solskenshistoria. En liten semester. En lång sovmorgon. En helg för mig själv. Ett välbetalt deltidsarbete! Undrar om det finns nåt socialt arbete utan direktkontakt med människor som far illa? Idag cyklade jag förbi ett café på morgonen och tittade avundsjukt på killen som satte ut en skylt med texten förtjusande frukostbuffé varje vardag 8-11. Tänk att servera rykande hett kaffe, baka bröd och ge människor en förtjusande frukostbuffé istället!
"Att lindra vår ångest, förvandla den till tvivel, är en strategi inspirerad av fegheten, denna skepticism för allmänt bruk. " E.M Cioran
Det får inte vara så, att jag inte pallar. Inte tycker det är roligt i längden. Att jag håller ifrån, att jag dagligen tänker på att jag måste skaffa hemligt nummer. Nej, jag ska komma igen i vår med sol och nya krafter och ett engagemang på en mer lagom nivå.
söndag 17 januari 2010
Rösta bort januari
Det förslaget skulle i alla fall jag lägga min röst på.
Några dagars apati på sofflocket hos svärföräldrarna har framkallat svårmod. Eller det kanske inte var just det som framkallade svårmodet. Det kan ha varit helgens plötsliga sysslolöshet, man konfronteras med den förbannade kylan, det ständiga dragandet i någon ärm eller något ben, de malande jobbtankarna i bakhuvudet, A:s snorande.
Jag skriver aldrig det jag tänker. Jag tänkte på min mamma, minns när hon berättade att hon väntade min minsta syster. De märkliga känslor det väckte. Känslan som jag alltid har haft i relation till kvinnlighet, moderskap, barnafödande - intensiv, föraktfull, äckel, skam.
Några dagars apati på sofflocket hos svärföräldrarna har framkallat svårmod. Eller det kanske inte var just det som framkallade svårmodet. Det kan ha varit helgens plötsliga sysslolöshet, man konfronteras med den förbannade kylan, det ständiga dragandet i någon ärm eller något ben, de malande jobbtankarna i bakhuvudet, A:s snorande.
Jag skriver aldrig det jag tänker. Jag tänkte på min mamma, minns när hon berättade att hon väntade min minsta syster. De märkliga känslor det väckte. Känslan som jag alltid har haft i relation till kvinnlighet, moderskap, barnafödande - intensiv, föraktfull, äckel, skam.
lördag 2 januari 2010
Det nya nu
Mer:
Skratt, matlistor, matlådor, spontanutflykter, genomtänkta inköp, städning, gemensam semester, hårtoning, långa bad, löpträning, sparande, tandläkarbesök, bokläsning, ta hand om oss själva och varandra, göra det jag vill.
Mindre:
Stress, prestationsångest, rökning, tjat, ipren, halvfabrikat, onödig konsumtion, vardagspusslande, göra saker bara för att, dåligt samvete.
Årets projekt:
Körkort.
Skratt, matlistor, matlådor, spontanutflykter, genomtänkta inköp, städning, gemensam semester, hårtoning, långa bad, löpträning, sparande, tandläkarbesök, bokläsning, ta hand om oss själva och varandra, göra det jag vill.
Mindre:
Stress, prestationsångest, rökning, tjat, ipren, halvfabrikat, onödig konsumtion, vardagspusslande, göra saker bara för att, dåligt samvete.
Årets projekt:
Körkort.
onsdag 30 december 2009
00-talet
2000 - var jag ny i Sverige och slets mellan här och där. Många båtresor över Östersjön blev det. Till slut flyttade jag till Malmö. Jag blev även ihop med exet på nytt, bara för att åka till honom i USA och göra slut igen på en 36 timmar lång bussresa. Det här året täffade jag min nuvarande make M för första gången på Café Ariman genom gemensamma bekanta. Minns att han var nytatuerad den dagen, att han nyss blivit vegan och att vi hade likadana skor.
2001 - var ett uselt och destruktivt år på alla plan. Jag minns att jag vid något tillfälle bodde i en etta på 16 m2 och sov med en kniv under kudden. Minns också kollapser och terapi.
2002 - bodde jag inneboende i en garderob hos en excentrisk kvinna vars pojkvän sysslade med extrem bodymodification och bland annat högg av sig ett finger, skyllde på nynazister och åkte dit för försäkringsbedrägeri. Jag kedjerökte mycket. Träffade en man som verkade mycket normal i relation till allt det där andra. Flyttade illa kvickt ihop med honom. Vad annars, med den boendesituationen.
2003 - jobbade jag på skola och tillbringade en mycket fin sommar i Finland. Blev bedragen av serietecknarsambon. Separerade, behöll lägenheten och började kvickt som ögat dejta en ny man med samma namn.
2004 - bodde jag i Åbo i ett pittoreskt trähus från 1800-talet och sov till klockan två om dagarna. Överallt var det mängder av snö, allt var fult och trots att jag flyttat "hem" led jag av ångest och ensamhet. Jag återvände till Malmö där jag delade lägenheten med en nyseparerad väninna. Vi städade på samma hotell, kollade på Beverly hills om eftermiddagarna, fikade mazariner, löste korsord och föreställde oss med fasa att det var så här livet skulle se ut nu. Jag dejtade en galning och pluggade mycket. Träffade också min gamle bekant och just då nyseparerade M på krogen en sen natt. På en efterfest hos min granne/M:s kursare kom vi överens om att vid behov dela lägenhet nästa år.
2005 - M flyttade in i mitt vardagsrum. Jag försökte skriva d-uppsats i etnologi, gjorde fältarbete bland hemlösa missbrukare och krisade med val av väg i livet. Under tre månader höll M och jag vänskapsfasaden uppe. Nånstans mitt i hetaste juli kapitulerade vi. Resten av året ägnades åt den stora Kärleken. Jag jobbade som nattportier och hade all tid i världen att göra allt och ingenting.
2006 - var ett mycket lyckligt år. Jag började på ny kula med svenskt studiemedel och tog mig an Socialhögskolan. Jag och M bestämde oss för varandra. Vi överraskade familj och vänner med inbjudningar till en bröllopsfest i maj. Efterfesten varade natten lång i vår lägenhet. På bröllopsresan i Paris började jag må märkligt illa men skyllde på överdos av ostar, rödvin och franska cigaretter. Mot slutet av året hasade jag fram som en pillertrillad 80-åring och grät för att jag trodde att jag aldrig mer skulle kunna gå en promenad runt Pildammsparken.
2007 - i februari , sedliga nio månader efter bröllopet, föddes A efter 38 timmars värkarbete. Foglossningssmärtan försvann i samma sekund och ett halvår av extremt många promenader runt Pildammsparen inleddes. När jag återvände till skolan på höstterminen fick jag förvånat svara på frågan om A hade börjat på dagis redan. Året präglades av vaknätter, flaskmatning, amning, funderingar om jämställdhet, föräldraskap, äktenskap och familjeliv.
2008 - från vårvintern minns jag mest att jag var så trött, så trött och att vi var så fattiga. Och att A började gå på sin 1-års dag. M tog examen den våren och vi gick båda hemma över sommaren och tärde på varandra. Sen fick M sitt första jobb och vi lämnade lägenheten som hyst mig och de mina sedan 2002 och flyttade till en trea. Jag praktiserade, vi kämpade med världens sämsta dagis och lärde oss vad VAB var.
2009 - var bland annat året då jag fyllde 30 och började jogga. Vi våndades över var vi skulle bo. Men så fick A plats på världens bästa föräldrakooperativ och molnen skingrades. Jag skrev en skitbra uppsats, blev publicerad, fick mitt första jobb - med missbrukare, precis som jag hade föreställt mig när jag började på Socialhögskolan. Jag började också känna mig avslappnad och hemma i alla mina olika sociala sammanhang för kanske första gången någonsin.
Nu så här i slutet av 2009 känns det som om allting har fallit plats för mig. 00-talet innehåller en tredjedel av mitt liv, hela mitt vuxna liv, hela mitt liv i Sverige. Jag hoppas att 10-talet blir lika bra, men jag kan klara mig med mindre relationsdramatik och konstiga boendelösningar.
2001 - var ett uselt och destruktivt år på alla plan. Jag minns att jag vid något tillfälle bodde i en etta på 16 m2 och sov med en kniv under kudden. Minns också kollapser och terapi.
2002 - bodde jag inneboende i en garderob hos en excentrisk kvinna vars pojkvän sysslade med extrem bodymodification och bland annat högg av sig ett finger, skyllde på nynazister och åkte dit för försäkringsbedrägeri. Jag kedjerökte mycket. Träffade en man som verkade mycket normal i relation till allt det där andra. Flyttade illa kvickt ihop med honom. Vad annars, med den boendesituationen.
2003 - jobbade jag på skola och tillbringade en mycket fin sommar i Finland. Blev bedragen av serietecknarsambon. Separerade, behöll lägenheten och började kvickt som ögat dejta en ny man med samma namn.
2004 - bodde jag i Åbo i ett pittoreskt trähus från 1800-talet och sov till klockan två om dagarna. Överallt var det mängder av snö, allt var fult och trots att jag flyttat "hem" led jag av ångest och ensamhet. Jag återvände till Malmö där jag delade lägenheten med en nyseparerad väninna. Vi städade på samma hotell, kollade på Beverly hills om eftermiddagarna, fikade mazariner, löste korsord och föreställde oss med fasa att det var så här livet skulle se ut nu. Jag dejtade en galning och pluggade mycket. Träffade också min gamle bekant och just då nyseparerade M på krogen en sen natt. På en efterfest hos min granne/M:s kursare kom vi överens om att vid behov dela lägenhet nästa år.
2005 - M flyttade in i mitt vardagsrum. Jag försökte skriva d-uppsats i etnologi, gjorde fältarbete bland hemlösa missbrukare och krisade med val av väg i livet. Under tre månader höll M och jag vänskapsfasaden uppe. Nånstans mitt i hetaste juli kapitulerade vi. Resten av året ägnades åt den stora Kärleken. Jag jobbade som nattportier och hade all tid i världen att göra allt och ingenting.
2006 - var ett mycket lyckligt år. Jag började på ny kula med svenskt studiemedel och tog mig an Socialhögskolan. Jag och M bestämde oss för varandra. Vi överraskade familj och vänner med inbjudningar till en bröllopsfest i maj. Efterfesten varade natten lång i vår lägenhet. På bröllopsresan i Paris började jag må märkligt illa men skyllde på överdos av ostar, rödvin och franska cigaretter. Mot slutet av året hasade jag fram som en pillertrillad 80-åring och grät för att jag trodde att jag aldrig mer skulle kunna gå en promenad runt Pildammsparken.
2007 - i februari , sedliga nio månader efter bröllopet, föddes A efter 38 timmars värkarbete. Foglossningssmärtan försvann i samma sekund och ett halvår av extremt många promenader runt Pildammsparen inleddes. När jag återvände till skolan på höstterminen fick jag förvånat svara på frågan om A hade börjat på dagis redan. Året präglades av vaknätter, flaskmatning, amning, funderingar om jämställdhet, föräldraskap, äktenskap och familjeliv.
2008 - från vårvintern minns jag mest att jag var så trött, så trött och att vi var så fattiga. Och att A började gå på sin 1-års dag. M tog examen den våren och vi gick båda hemma över sommaren och tärde på varandra. Sen fick M sitt första jobb och vi lämnade lägenheten som hyst mig och de mina sedan 2002 och flyttade till en trea. Jag praktiserade, vi kämpade med världens sämsta dagis och lärde oss vad VAB var.
2009 - var bland annat året då jag fyllde 30 och började jogga. Vi våndades över var vi skulle bo. Men så fick A plats på världens bästa föräldrakooperativ och molnen skingrades. Jag skrev en skitbra uppsats, blev publicerad, fick mitt första jobb - med missbrukare, precis som jag hade föreställt mig när jag började på Socialhögskolan. Jag började också känna mig avslappnad och hemma i alla mina olika sociala sammanhang för kanske första gången någonsin.
Nu så här i slutet av 2009 känns det som om allting har fallit plats för mig. 00-talet innehåller en tredjedel av mitt liv, hela mitt vuxna liv, hela mitt liv i Sverige. Jag hoppas att 10-talet blir lika bra, men jag kan klara mig med mindre relationsdramatik och konstiga boendelösningar.
måndag 21 december 2009
Julkänsla nu
Nu har jag gjort det. Klarat av hösten!
Skolarbetet är avklarat och inlämnat, bara nåt litet seminarium kvar att visa sig på i januari. Jobbmässigt är läget under kontroll. Jag börjar på heltid första januari och behöver inte byta tjänst utan utökar bara min nuvarande. Löneförhandlade dessutom hyfsat framgångsrikt. Julfesten på förskolan gick hur bra som helst. Alla förskolans personalmöten, rekryteringar, schemadiskussioner und so weiter är avklarade för året. Ja, baske mig om jag inte har fått ihop alla mina åtaganden på ett sätt som jag är nöjd med och det utan att kompromissa (för mycket) med mitt eget välmående.
Och vi lever! Vi mår bra! Har inte varit sjuka på två månader! Inte en vabbdag sedan oktober! Alla är glada men trötta. Hur blev det så här, att allt bara gick i lås? Fattar inte. Förr i världen skulle mina katastroftankar ha kickat in direkt. Det-här-är-alldeles-för-bra-för-att-vara-sant-så-imorgon-kraschar-garanterat-flyget-mantrat. Men nu känner jag mig märkligt lugn och nöjd och rentav lite jul-sugen.
Är det så här det är att bli så kallat äldre och klokare? Bara att tacka och ta emot i så fall. Jag skulle lätt kunna vänja mig vid att ha det så här. I morgon börjar mitt livs första betalda semester!
Skolarbetet är avklarat och inlämnat, bara nåt litet seminarium kvar att visa sig på i januari. Jobbmässigt är läget under kontroll. Jag börjar på heltid första januari och behöver inte byta tjänst utan utökar bara min nuvarande. Löneförhandlade dessutom hyfsat framgångsrikt. Julfesten på förskolan gick hur bra som helst. Alla förskolans personalmöten, rekryteringar, schemadiskussioner und so weiter är avklarade för året. Ja, baske mig om jag inte har fått ihop alla mina åtaganden på ett sätt som jag är nöjd med och det utan att kompromissa (för mycket) med mitt eget välmående.
Och vi lever! Vi mår bra! Har inte varit sjuka på två månader! Inte en vabbdag sedan oktober! Alla är glada men trötta. Hur blev det så här, att allt bara gick i lås? Fattar inte. Förr i världen skulle mina katastroftankar ha kickat in direkt. Det-här-är-alldeles-för-bra-för-att-vara-sant-så-imorgon-kraschar-garanterat-flyget-mantrat. Men nu känner jag mig märkligt lugn och nöjd och rentav lite jul-sugen.
Är det så här det är att bli så kallat äldre och klokare? Bara att tacka och ta emot i så fall. Jag skulle lätt kunna vänja mig vid att ha det så här. I morgon börjar mitt livs första betalda semester!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)